När man är spirituell

Hej bästa vännen.

Idag, eller ikväll vill jag lyfta en sak, eller berätta, vad jag hela tiden får gå igenom.

Ni får inte tro att jag är tokig, eller vad spelar det egentligen för roll. Jag är ju bara jag oavsett vad ni andra tänker.

Direkt när jag kommer hem till någon person så känner jag aldrig av något. Jag lever deras liv, men stannar jag i några dagar så börjar troll gå i väggarna.

Det finns en energi hos mig som gör att jag drar till mig alla möjliga, låt oss kalla det för spöken.

Det händer ofta på dag tre.

Idag kände jag direkt att något lurade bakom hörnet hemma hos Mirja när jag kom hem efter en promenad med Neo. Håren reste sig på armen och rummet var iskallt.

Direkt när jag känner av detta fenomen så reser sig håret på mina armar rakt upp. När jag lämnar zonen så lägger sig håren på armen som vanligt igen.

Men idag blev det inte bara jag som påverkades utan även Neo kände av aktiviteten i rummet. Hörnet av rummet är en zon som jag direkt känner kyla i, och får denna upprymda känsla av.

Neo var ikväll helt hysterisk och skällde och morrade mot just den hörna där jag känner av dessa energier.

Detta händer mig ofta när jag besöker andra människor eller vänner, och alltid på dag tre börjar spökerierna. Jag vet inte varför men har en teori.

Hemma hos mig försiggår det ofta aktivitet. När jag lämnar hemmet så blir det ett tomrum, och mina ”spöken” följer med mig där jag bor. Nästan som om jag vore en magnet..

När jag är hemma hos Diana är visan alltid den samma. Saga är uppe på nätterna och morrar i trappan och källaren. Det är ofta så jag vaknar, och aktiviteten blir alltid värre ju längre jag stannar kvar.

Senast drömde jag hos Diana att en flicka grät i källaren och hela trappan fylldes med rök. Detta var en dröm, men Saga var såklart in action på natten när jag skulle sova. När jag åkte så var jag igen lugn, och så även Saga.

Men Dianas son berättade för Diana att han hört någon gråta i källaren, och efter detta så frågade Diana mig om jag rökt i hennes sovrum. Hennes pappa som var storrökare gick bort av den anledningen.

Jag hade Såklart inte rökt på övervåningen. Men hennes pappa ville nog bara göra sig hörd.

Exakt sånt här framkallar jag. Är det inte märkligt?

Från Mirja när jag berättade;

Inne hos marta spökar det. Saker försvinner och byter plats. Ljus släcks, saker rör sig etc.. våra lgh har ju varit en förut innan det blev två.. Mirja och Marta är grannar vägg i vägg.

Jag tror att jag framkallar andar. På riktigt. Direkt jag kommer in i ett hem så blir det aktivitet. Jag har flera saker att berätta om som jag kan ta i ett annat inlägg, men visst är det märkligt att jag alltid ska framkalla dessa fenomen hos andra? I deras hem?

Mitt medium skrev nyligen;

~ Han säger att det finns högre meningar som är ämnade dej och om varför du finns till, har du läst boken säger han? Han menar nog inte att du skall bli religös på något sätt.. men tror det är så att du skall läsa böcker om vidare utveckling, kanske finns det en speciell bok du skall skriva själv?

Han säger att även du har så mkt att ge andra, så varför inte börja fundera allvarligt med varför du har dina färdigheter och kunskaper som du har.. förstår du inte säger han? Dina gåvor har vi gett dej för att du skall förstå och bottna i det du har själsligt.

Han säger, dina andliga behöver inte komma fram och visa sig för idag, för du skall ta reda på det själv, då du fått färdigheten för det. Du vet att dom finns, gäller bara till att lyssna och lära dig. Du har en unik gåva Kristoffer men du förstår dig idag inte dig på den. Du kan bli stor inom detta område och hjälpa människor på en plan du inte själv förstår idag.

hon avslutade med;

En udda andekanalisering kan jag säga.. mkt häftigare än det jag brukar vara med om.. Du har något oerhört starkt hos dig men detta är utom räckhåll för oss mänskliga att förstå..

Jag tror på detta. Har du samma feeling som jag har när det kommer till det man inte ser men kan känna i själen?

En tanke på “När man är spirituell

  1. Hej Kristoffer, läste just ditt inlägg. Spännande att du delar med dig! Jag har liknande upplevelser då och då, särskilt det där med rysningarna känner jag igen, det händer när jag känner närvaro. Då vet jag att ”de” är där…jag har med åren försökt se mönster och det sker alltid när jag ”är på rätt väg”. Det är som om mina skyddsänglar ropar: ”jajaja, you go girl! Nu är du på rätt väg!” 😀

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s